Kommunalråd Anders Rosén  med en krönika om de utvisningar som sker just nu.

Afghanistan, krigshärjat sedan 40 år, sönderfallen stat, en av världens farligaste och fattigaste platser med ett enormt flyktingproblem. Enligt Amnesty är 2, 6 miljoner afghaner flyktingar utanför landet och 1,2 miljoner internflyktingar!

En del afghanska barn- och ungdomar tar sig hit till trygga och välmående Sverige med hopp om en bättre framtid.  Fantastiska Sverige tar emot, utreder, hjälper, utbildar, tänder hopp – och utvisar!

Afghanska ungdomar, och andra som reagerar mot det absurda och djupt inhumana, demonstrerar på Medborgarplatsen. Då drar den skamlösa mobben fram. Det som sägs i sociala mediers mest skitiga hörn skriks plötsligt ut offentligt.

Det händer ibland. Känslan av att stå inför ett vägskäl. ”Det är nu det händer, det är nu en behöver stiga fram, det är nu det kommer att avgöras hur historien kommer att döma oss”. Det är allvar nu. Fascismen mobiliserar på våra gator och deras agenda sipprar sakta in i det offentliga samtalet. Plötsligt blir förhållningsätt och det som var omöjligt att uttrycka bara i förrgår tillåtet. Uttalanden från moderate riksdagsmannen Hanif Bali på sociala medier är bara ett exempel.

Kanske allra mest skrämmande är den svenska byråkratins avhumanisering. Under rationalitetens täckmantel försöker man göra högst osäkra åldersbestämmelser som ska avgöra barns fortsatta öde. Kommunerna, även vi här i Upplands Väsby, gör oftast en fantastisk insats, men drabbas av regler som riskerar att tvinga oss att skicka tillbaka artonåringar till Migrationsverket mitt i den process de påbörjat med svensk- och gymnasiestudier och allt vad det innebär att ryckas upp med de rötter och sociala sammanhang som börjar spira.

Jag är stolt allt tillhöra en rörelse och det parti som tydligt och konsekvent tar ut kompassriktningen. Det enda vettiga är att stoppa alla utvisningar av afghanska unga. En behöver inte vara särskilt radikal för att hävda humanismens principer och följa FN:s barnkonvention. Jag önskar en regering som ger oss stöd i detta, än finns det tid att ändra riktning.