Lär känna ordföranden – från Jerusalem till Väsby

 

Det börjar inte i politiken. Det börjar med en kamera.

För Väsbyvänsterns ordförande Kamal Schtaie är livet bortom politiken lika viktigt som det politiska uppdraget. Han är make, pappa och morfar. Han tränar taekwondo och har svart bälte, 2 dan. Och han reser – inte bara för jobbet på ett internationellt företag, utan för att möta och fotografera människor. För att lyssna. För att förstå.

Genom kameran har han sett världen på nära håll. Människor, livsöden, orättvisor – men också värdighet. Men det som format honom allra mest går ännu djupare.

Han är född och uppvuxen i Jerusalem, under ockupation. Som barn fick han tidigt erfara vad det innebär när makt utövas utan rättvisa. Redan som 12-åring kom han i direkt kontakt med ockupationsarméns våld – en erfarenhet som satte spår, men också formade något annat: en djup övertygelse om att rättvisa inte är en abstrakt idé, utan något som måste försvaras i praktiken.

Det är inte en berättelse han bär för att se tillbaka. Det är en erfarenhet som följer honom framåt – och som idag präglar hur han ser på samhälle, politik och människors lika värde.

Samtidigt har hans sätt att förstå världen också formats av kunskap. En bok som haft särskilt stor betydelse är Factfulness av Hans Rosling. Den utmanar hur vi ser på världen – bort från förenklade bilder och mot en mer faktabaserad förståelse. För honom blev det ytterligare ett sätt att se bortom snabba svar och istället söka det som faktiskt är sant.

Vägen in – och varför han stannade

 

Politiken kom sent.

Det var först inför valet 2006 som intresset väcktes. Några år senare, 2010, flyttade han tillbaka till Väsby efter flera år i Västerbotten – och blev medlem i Väsbyvänstern.

Ett avgörande ögonblick stack ut.

Ett partiledarmöte på tv. Av en slump. Där satt Lars Ohly och beskrev Israel som en terrorstat. För många var det en kontroversiell formulering. För honom var det något annat.

Det var första gången han hörde en svensk politiker säga något som speglade den verklighet han själv hade upplevt.

Det blev startpunkten. Inte för ett svar – utan för fler frågor. Och ett sökande som ledde till Vänsterpartiet.

Drivkraften – mötet med människor och kampen för rättvisa

 

Det som driver honom idag är i grunden enkelt: människor.

Inte som abstrakta grupper eller väljarkategorier – utan som individer. Människor han mött i Väsby, och människor han mött runt om i världen.

Men kärnan är tydlig: rättvisa.

Han är övertygad om en sak – att ett samhälle aldrig kan vara tryggt om det inte är rättvist. Att otrygghet inte uppstår i ett vakuum, utan formas av orättvisor, klyftor och brist på framtidstro.

Och samtidigt finns en annan del som är omöjlig att separera från honom själv: Palestina.

Det är inte bara en politisk fråga. Det är en del av hans identitet.

Det som frustrerar honom mest i dagens samhällsutveckling är tydligt:
att rasismen blivit mer högljudd – samtidigt som många på vänstersidan blivit tystare.

Men han väntar inte på att någon annan ska agera.

Han tror på något mer grundläggande:
Om världen ska förändras, måste förändringen börja med honom själv. Och den börjar utanför hans egen tröskel.

Ledarskap och riktning – en rörelse som bygger sig själv

Han ser inte ledarskap som något man har – utan något man gör.

För honom börjar det inte i stora ord eller färdiga svar, utan i att förstå vad som faktiskt händer. Att lyssna innan man tar ställning. Att våga ta diskussionen när det behövs – inte för konfliktens skull, utan för att komma framåt.

Samtidigt är han tydlig med en sak: man kan inte vänta på perfekta förutsättningar eller på att alla ska tycka likadant.

Det som bygger en rörelse är något enklare än så.

Att människor dyker upp.

Att man gör det man kan, utifrån sina egna förutsättningar. Att man hittar en gemenskap där man inte behöver vara perfekt för att bidra.

Det är där styrkan finns. Inte i det stora – utan i det som faktiskt blir gjort, tillsammans.

Väsby och framtiden

 

Den största utmaningen i Väsby idag handlar om något större än enskilda frågor – det handlar om riktning.

Klyftor, otrygghet och en politik som ofta fokuserar på symptom istället för orsaker riskerar att dra isär samhället.

Samtidigt finns frågor som får för lite utrymme.
Miljön är en sådan. Inte som en isolerad fråga – utan som en del av hur vi bygger ett hållbart samhälle, lokalt.

När han blickar framåt vill han se ett Väsbyvänstern som är en självklar del av ett starkt vänsterstyre. En rörelse som inte bara reagerar – utan formar utvecklingen.

Och det som ger honom hopp?

Nästa generation.

Fler unga idag är medvetna, engagerade och söker svar. De accepterar inte världen som den är – och det är precis där förändring börjar.

Ett sista ord – till dig som funderar

 

Till dig som funderar på att engagera dig har han ett enkelt budskap:

Ställ inga höga krav på dig själv.

Kom på ett möte. Läs utskick. Följ vad som händer. Ta ett första steg – utan press att göra allt på en gång.

För honom betyder varje ny medlem något stort.
Ett kvitto på att fler vill vara med och förändra.

Och vad kan du förvänta dig?

Gemenskap.

Ett sammanhang där du inte behöver vara perfekt. Där du kan växa i din egen takt. Där du upptäcker att ni är fler än du trodde.

Han bär med sig sin palestinska identitet.
Men han är också en stolt del av det svenska samhället.

Och kanske är det just i den kombinationen – av erfarenhet, perspektiv och vilja att agera – som hans ledarskap får sin tyngd.

För i slutändan handlar det inte om att vänta på förändring.
Det handlar om att vara en del av den.