Det börjar med viskningar – men slutar med kulor
Det börjar sällan med marscher eller hatbrott.
Det börjar i fikarummet.
Det börjar i omklädningsrummet.
Det börjar när någon säger ”vi måste kunna prata om det här” och menar invandring.
Det börjar när ingen säger emot.
Rasismen har aldrig varit borta, men något har förändrats.
Den har blivit normaliserad.
Det som förr sades i slutna rum sägs nu i tv-soffor.
Det som förr väckte avstånd tas nu för sanningar.
Det är som att hela samhället har tappat sin känsla för skam – när det gäller rasism.
Jag minns en gång på gymnasiet, när en lärare sa:
”Ni invandrare har ett annat sätt att se på kunskap.”
Jag frös. Jag var ung, osäker, och sa inget.
Det har jag burit med mig hela livet.
Men nu? Nu är jag inte tyst.
För tystnaden är rasismens bästa vän.
Och det är i tystnaden rasismen växer – tills den tar makten, skjuter skarpa skott, river rättigheter och splittrar samhället.
Vi lever i ett land där den mest rasistiska retoriken på årtionden har blivit regeringsunderlag.
Där statsministerns tystnad är lika talande som SD:s utspel.
Det är ingen slump. Det är en strategi.
Och det största hindret för att stoppa denna utveckling är inte högern – det är vår tystnad.
Antirasism är inte längre bara en åsikt.
Det är ett ansvar.
Och det är ett ansvar vi måste bära tillsammans.
Så vad kan du – just du – göra?
Här är tre steg vi alla kan ta:
- Säg ifrån – även när det känns obekvämt.
Rasism ska inte lämnas oemotsagd, inte i fikarummet, inte på arbetsplatsen, inte i vänskapskretsen. Det måste bli pinsamt igen att uttrycka sig rasistiskt. Din röst kan bryta normaliseringen. - Organisera dig.
Antirasism vinner vi inte på egen hand. Gå med i en förening, en rörelse, ett parti. Lyft frågan i lokala sammanhang. Tillsammans bygger vi en mur mot hatet som är högre än deras murar mot människor. - Gör valet 2026 till en antirasistisk folkomröstning.
Regeringen sitter tack vare rasism. Den kan bara falla genom en bred, tydlig, folklig motrörelse. Att byta regering är inte nog – vi måste byta kurs. Och det börjar med dig.
Det börjar med viskningar….Men det kan sluta med en rörelse….En rörelse som säger:
Vi är fler – Vi är starkare – Vi tänker inte vara tysta längre.
Kamal Schtaie
En röst för rättvisa, en vision för frihet