I fredags fick vi veta att det minst sagt kontroversiella franska burkiniförbudet i Nice har stoppats tills vidare. En glad nyhet för demokratin och en seger för kämpande människorättsaktivister men en seger vi aldrig borde ha behövt kämpa för att vinna.

Frankrike befinner sig i en bekant situation där man tummar på de mänskliga rättigheterna godtyckligt och hoppas att de gravt förolämpande ursäkterna kopplade till ”terrorbekämpning” ska vinna någon slags gehör. Självklart finns det de som förespråkar ett sådant samhälle och Europa befinner sig väl bortom symptomen för en högerextrem sjukdom. Men efter att ett antal bilder på fransk polis som tvingar en muslimsk kvinna, klädd i burkini, att klä av sig blivit virala så har högsta domstolen äntligen svängt i sin bedömning av beslutet. Men att se denna kamp som vunnen vore att vara naiv och alldeles för optimistisk.

Detta är inte det första beslut som tagits angående vad muslimska kvinnor får och inte får klä sig i på franska gator. Under landets förre konservative president, Nicolas Sarkozy, infördes förbud mot både niqab och burkan på offentliga platser med motiveringen att sådant inte ingår i den franska kulturen. Retoriken må ha ändrats lite under den nuvarande socialistiska regeringen men de rättsliga handlingarna berättar samma historia, en historia om ett samhälle som gång på gång ser till att demonisera och frysa ut sin muslimska befolkning.

Frankrike är ett av de europeiska länder som har tvingats utstå flest terrorattacker från terrorsekten Daesh och har därefter tydliggjort att hennes kamp mot terroristerna inte tänker avta. Med allt rätt också då Europa definitivt har ett ansvar att ta i situationen. Men det är en annan diskussion. Det som i veckan slog både mig och många av mina vänner var att den bittra ironin verkar ha gått fransmännen förbi. Utan att jämföra eller på något sätt likställa dessa två så har Frankrike i sin kamp mot en förtryckande terrorgrupp, som tvingar kvinnor att bära heltäckande kläder, själva gett sig in i vad som bör vara en icke-diskussion. Vad kvinnor bör eller inte bör klä sig i.

Nog bör vi glädja oss åt att förbudet stoppats men vi får inte glömma att rasismen, systemet och den nu ännu kortare vägen till odemokratiska beslut finns definitivt kvar. I en tid av svikande ”socialister”, rasistiska partier som Front National och osynliggjorda flyende människor så finns det mycket att fortsätta kämpa för! VI får heller inte glömma att skadan redan är skedd och att Frankrikes muslimer ännu en gång har fått det klart för sig att de tillhör gruppen andra klassens medborgare.

Kampen går vidare!

Magnus Krantz, kommunikatör

Ersättare i Kultur- och fritidsnämnden (V), Upplands Väsby kommun