De senaste dagarna har en video spridits med allvarliga påståenden om Leif Bejhed, ordinarie ledamot för Vänsterpartiet i kommunfullmäktige och kultur- och fritidsnämnden samt ersättare i kommunstyrelsen, och om hans besök på en fritidsgård där han tidigare arbetade.
Som ordförande för Vänsterpartiet i Upplands Väsby har jag ett ansvar för att inte reflexmässigt försvara en partikamrat bara för att han är en av våra. Om någon av våra företrädare gör fel ska vi kunna säga det.
Därför gjorde vi det självklara: vi kontrollerade påståendena med kommunen.
Jag har talat med Lars Palmér, chef för kultur- och fritidskontoret. Kommunen har också tagit fram ett skriftligt fråge- och svarsunderlag om händelsen.
När kommunens egna besked ställs mot det som Samuel Stephan, gruppledare och ordförande för Sverigedemokraterna i Upplands Väsby, och reportern påstår i videon, framträder ett tydligt problem.
Flera centrala delar av berättelsen håller inte för en faktakontroll.
Leif var inte en främmande vuxen som ”inte hade där att göra”
Samuel Stephan säger i videon att Leif är en ”vuxen man som inte har där att göra”. Han hävdar dessutom att han fått uppgifter om att Leifs närvaro inte är sanktionerad av kommunen.
Nu har kommunen själv svarat.
Kommunen konstaterar att Leif har besökt sin tidigare arbetsplats som före detta anställd och skriver:
”Det är inget konstigt med att någon besöker sin gamla arbetsplats och tar en kopp kaffe med sina gamla jobbarkompisar.”
Kommunen påpekar också att Leif har arbetat där i många år. Samtidigt är kommunen tydlig med att fritidsgårdarna har tillträdesregler och att politiska verksamhetsbesök helst ska föranmälas.
Det är något helt annat än den bild Samuel Stephan målar upp av en främmande, äldre man som kommunen har sagt ”inte har där att göra”.
Så min fråga till Samuel Stephan är enkel:
Vem i kommunen gav dig den uppgiften?
För kommunens eget besked säger något annat.
Var finns de ”mängder av föräldrar” som påstås ha reagerat?
I videon sägs att ”mängder med föräldrar” har reagerat på Leif. Reportern säger dessutom till honom att föräldrar tycker att det är olämpligt att han ”hänger med barn”.
Jag frågade Lars Palmér uttryckligen om detta.
Beskedet jag fick var att kommunen inte kände till några sådana klagomål mot Leif.
Det utesluter naturligtvis inte att någon kan ha kontaktat reportern direkt. Men den som inför en stor publik säger ”mängder med föräldrar” måste kunna visa vad uppgiften grundar sig på.
Vilka är dessa föräldrar? Var finns underlaget?
Även klädseln har använts för att bygga berättelsen
I videon görs också en stor sak av Leifs Vänsterpartikläder och palestinasjal.
Jag frågade Lars Palmér om detta också. Beskedet jag fick var att politiker kan komma på besök i profilkläder.
En palestinasjal är inte heller i sig förbjuden och kan bäras som exempelvis ett kulturellt uttryck.
Det betyder självklart inte att en tidigare anställd ska bedriva partipolitisk verksamhet bland ungdomarna.
Det betyder inte heller att allt Leif har gjort automatiskt har varit lämpligt.
Det är så som seriös faktagranskning fungerar.
Man skiljer mellan det man vet, det man inte vet och det man behöver undersöka.
Man fyller inte luckorna med insinueringar.
Sedan förändras berättelsen
Det är här det verkligt allvarliga börjar.
- Först skapas bilden av en äldre man som inte längre arbetar på fritidsgården och egentligen inte skulle ha rätt att vara där.
- Sedan kommer uppgiften om ”mängder med föräldrar”.
- Därefter förändras frågorna:
- Varför ”hänger” Leif med barn?
- Varför är det så viktigt för honom att umgås med barn?
- Kan han inte umgås med vuxna?
- Och efter att Leif berättat att han är 68 år: Varför ”hänger” en 68-årig man med 12-åringar?
Samuel Stephan förstärker själv samma bild när han säger att det är ”väldigt märkligt” att en ”vuxen man, äldre man, umgås med barn på sin fritid”.
Men varför behöver Samuel Stephan betona att det handlar om en äldre man som umgås med barn?
Vad är det som tittaren förväntas tänka?
Här går Samuel Stephan över en gräns. Det handlar inte längre bara om att kritisera Leifs närvaro på en fritidsgård. Genom att särskilt framhäva att han är en ”äldre man” som ”umgås med barn” förs en helt annan association in i berättelsen – utan att några belägg presenteras för att Leif skulle ha något olämpligt intresse av barn.
Om den typen av insinuationer också passerar den juridiska gränsen för förtal är det en fråga för rättsväsendet att bedöma. Men oavsett den juridiska bedömningen har moraliska gräns redan passerats.
Nu är det Samuel Stephan som behöver svara
Samuel Stephan får kritisera Vänsterpartiet hur hårt han vill. Han får kritisera Leif. Han får kritisera mig.
Men fakta är inte en politisk åsikt.
Han säger att kommunen har uppgett att Leif inte har att göra där. Kommunens egen beskrivning säger att det inte är något konstigt att en före detta medarbetare besöker sin gamla arbetsplats.
Därför behöver Samuel Stephan svara:
Vem inom kommunen gav honom den uppgiften?
Vi kommer inte att försvara våra företrädare när de gör fel. Men vi kommer heller inte att stå tysta när obelagda påståenden används för att bygga upp allvarliga insinuations om dem.
Samuel Stephan har ställt sina frågor om Leif.
Nu är det dags för Samuel Stephan att själv svara på några.
Vi ska tåla granskning.
Men granskningen ska också tåla en faktagranskning.
Kamal Schtaie
Ordförande, Vänsterpartiet Upplands Väsby