De senaste dygnen har en film fått stor spridning där en person som tidigare varit medlem i Vänsterpartiet i Upplands Väsby uppträder på ett sätt som har väckt starka reaktioner.
Jag vill därför vara fullständigt tydlig.

Yakira är inte medlem i Vänsterpartiet och företräder inte Vänsterpartiet.

Hon valdes en gång till utbildningsnämnden efter en nominering från oss. När förtroendet för henne upphörde uppmanade vi henne att avgå från sitt politiska uppdrag. Det har hon vägrat göra. Kommunallagen ger inte ett politiskt parti möjlighet att ensidigt avsätta en nämndledamot bara därför att personen inte längre tillhör partiet.

När vi fick kännedom om det som inträffat kontaktade jag också Sverigedemokraternas gruppledare i Upplands Väsby. Jag gjorde det därför att det finns saker som måste stå över våra politiska motsättningar.

Hot mot politiskt aktiva är oacceptabla. Punkt.
Det gäller när den utsatte är vänsterpartist. Det gäller när den utsatte är en Sverigedemokrat. Och det gäller särskilt när en ung människa utsätts.

Men nu kommer nästa berättelse

När det blev tydligt att personen på filmen inte längre är medlem i Vänsterpartiet förändrades argumentationen i delar av sociala medier.
Nu heter det i stället ungefär: ”Det spelar ingen roll. Sådana är vänsterpartister.” Eller: ”Ni nominerade henne en gång. Därför är det ändå ert ansvar.”
Den första argumentationen tänker jag helt enkelt inte acceptera.

Miljontals människors politiska övertygelser kan inte göras ansvariga för en enskild persons agerande. Om vi började bedöma hela politiska rörelser utifrån den värsta handling som någon nuvarande eller tidigare medlem har begått, skulle få partier klara den måttstocken.
Den andra invändningen förtjänar däremot ett seriöst svar: Ja. Vi nominerade henne.

Vi fattade det beslutet utifrån den person och den information vi hade framför oss då. När situationen förändrades och vårt förtroende försvann, agerade vi.
Jag tänker inte skriva om historien för att det vore politiskt bekvämt i dag. Politiskt ansvar innebär inte att man aldrig kan göra en felbedömning av en människa. Ansvar innebär att man agerar när man upptäcker att bedömningen inte längre stämmer.

Om den principen ska gälla – då måste den gälla alla

Det är här jag reagerar på den argumentation som framför allt kommer från delar av högern och SD-miljön.
Vad händer om vi faktiskt använder deras egen måttstock?

Acta Publica har granskat tusentals politiska kandidater och deras kopplingar till högerextremism. I deras kartläggning återfanns nästan 80 procent av de kartlagda kandidaterna med högerextrema kopplingar inom Sverigedemokraterna. Inför valet 2022 identifierades 289 kandidater från riksdagspartierna som hade gett uttryck för nazism eller rasism. 214 av dem kandiderade för SD.

Även aktuell statistik över brottsdömda kandidater visar att problemet knappast är unikt för vänstern. I en sammanställning baserad på årets kandidatgranskning låg SD högst, med 3,3 procent av de brottsdömda kandidaterna, medan V låg på 2,0 procent.
Men vet ni vad?

Jag tänker ändå inte påstå att varje Sverigedemokrat är kriminell, nazist eller rasist på grund av den statistiken.
För det vore samma intellektuellt ohederliga argument som nu riktas mot oss.
Människor måste i första hand hållas ansvariga för sina egna handlingar. Partier ska hållas ansvariga för sin politik, vilka människor de ger förtroende till och – inte minst – hur de agerar när någon missbrukar det förtroendet.

Där ska vi också granskas.

Jag tänker inte ducka för vårt ansvar

Vi nominerade den här personen en gång. Det är sant.
Vi har därefter förlorat förtroendet för henne. Hon är inte medlem. Hon företräder inte Vänsterpartiet. Vi har uppmanat henne att lämna sitt kommunala uppdrag. Och när vi fick information om den aktuella händelsen tog vi omedelbart avstånd och kontaktade själva SD lokalt.
Det är vårt ansvar.

Men jag tänker inte acceptera att någon därifrån tar nästa steg och säger att hennes agerande därför skulle beskriva mig, våra medlemmar eller vänstern som en politisk rörelse.

Det gör det inte.
Vi kan vara politiska motståndare. Vi kan ha fundamentalt olika uppfattningar om vilket samhälle Sverige ska vara. Vi kan kritisera varandra hårt.
Men demokratin kräver åtminstone en gemensam bottenplatta:
Ingen ska hotas för sina politiska åsikter. Ingen människa ska göras ansvarig för någon annans handlingar. Och samma måttstock måste gälla även när det är den politiska motståndaren som står på andra sidan.

Det är en princip jag är beredd att försvara även när den skyddar människor vars politik jag bekämpar.

Kamal Schtaie
Ordförande, Vänsterpartiet Upplands Väsby